lördag 13 april 2013

Morgonmedicin.

En riktig uppiggare!

Vitaminer, mineraler, antioxidanter, flavanoider.
Den där fruktjuicen kom väl till pass denna morgon.

Är klarvaken nu.
Välbehövt.

Några rundor till soptippen härnäst.
Med ömma fötter efter nattens dansgolv.

fredag 12 april 2013

Den lilla svarta 1.0.


Dags för nattklubb.
Så fram med den lilla svarta. Och ett par höga klackar.

Låt oss dansa.

Utan hjärta.
Utan känslor.
Utan ensamhet.

Vi syns i Skånes T-Bar.

Nobbar Hepatit A.

Nytt larm. Ny varning.

Satt igår och mumsade mellisen (Kvarg och frusna bär i sorbé-stuk) när jag blev uppdaterad på nya snackisen.
Varning för frusna bär!

Kanske borde jag slutat, men istället skyndade jag mig att mumsa i mig hela mellisen. Varenda bär.

Varför vet jag inte. Kanske för att det kommit så många varningar om allt möjligt så att varningen som sådan urlakats.


Min generella grundinställning är att "jaja, lite skit rensar magen". Dock behöver jag inte för den delen tacka ja till gulsot.

Så jag plockade fram mitt frysta bärlager och kokade upp dem enligt experternas råd.

Inga tillsatser, bara vattnet och bären.
Det blev uppfriskande saft. Och skalen skall röras ihop med Keso. Mums!

Nästa varning, bring it on!

Fridfullt regn.

Regnskur. Duggregn. Ösregn.

Jag uppskattar regn. Det är fridfullt på något sätt.

Jag uppskattar att vara utomhus när det regnar.

Att ställa mig under bar himmel, lyfta huvudet mot den öppna skyn, sluta ögonen och känna regnet mot huden.
Det ger en känsla av oskuld.

Att befinna mig mitt i skogen, blunda och lyssna in alla ljud av regnet som möter träden och efter det möter marken.
Det ger en känsla av frihet.

Att sitta på en brygga, titta ut över vattenytan och se hur regnet & sjön blir ett, under de mjukaste former.
Det ger en känsla av föränderlighet.

År 2009 skrev jag dikten nedan. Det var ett ögonblick, efter att jag lärt mig gå med protesen, helt själv och utan kryckor. Jag hade under många månader haft ett enda mål.
Det som tog mig framåt, genom smärtan.
Målet var att kunna hoppa jämfota, barfota i en vattenpöl.

"Lyckoregn"
 
I vattenpölen hoppar jag
så högt och innerligt
som om jag aldrig innan upplevt den.
 
Blöta fötter och jämfotahopp
här och nu
var en dröm långt bort
där och då.
 
För den som leker i vattnet
är skrattet så skönt.
 
Det finns inget bättre
än lilltår och stortår i otakt
med plaskande hälar.
 
Regnet är lycka och
lycka är vattenpölen
 
Lyckoregn här och nu.

torsdag 11 april 2013

Dagens lunch.

Grönsaker. Protein.

Ugnstekt lax på vitkåls- och lökbädd. Hårdkokt ägg. Linfröolja, flingsalt, sesamfrön och pressad citron.
Blandade grönsaker: kikärtor, morötter och avocado.

Detta ser väl både mumsigt och nyttigt ut?

onsdag 10 april 2013

På gång.

Jag är på gång. Jag är laddad. Jag är tänd.

Tomas Ledin sjunger "..det finns inget slut, ingenting kan stoppa oss..." i den peppande låten Vi är på gång.

Det var någon som sade att 7,5 minut i snitt per kilometer kan räknas som löpartid.

Men jag springer inte, utan går.
Och mitt mål har varit att landa på 8 minuter i snitt.
Tills idag.



Jag går ju igång på sånt. Utmaningar.
Därmed visualiserades ett nytt mål för mig.
Nämligen att powerwalka (minst 7 kilometer) med ett snitt på 7,5 minut.

Dagens resultat: 9 kilometer med snitt på 8 minuter. Och under 8 minuter vid de flesta delsträckorna!
 
Sista kilometern såg jag denna himmel ovan mig. Skönhet. Mystik. Ett ögonblick som gav mig en överraskande lätt slutspurt.

Barn är hopp.

Barn är hopp. Barn är innerlighet. Barn är det finaste i livet.

Idag fick jag hålla Alexander. Nyaste tillskottet i kretsen. Och definitivt det sötaste, gulligaste, finaste, snällaste.
Det mest perfekta.

Jag blir så lycklig.

En babys doft slår alla andra dofter.
En babys ljud låter finare än allt annat örat kan höra.
En babys grimaser är den vackraste av all mimik.
En babys små, små tår och fingrar och öron och haka och näsa är så fulländat skapta.

Det är även så att babyns spya på kavajen är den bästa av alla spyor.
Och direkt efter så somnade han som en stock i min famn.

Det känns i hela mig. I alla nervceller. I alla blodådror. I hela min kropp.
Längtan. Hopp.

Vårruset 2013.

Snart är det äntligen dags för Vårruset igen!

Anmälan är gjord!
I år sticker vi till Jönköping, till sköna Knektaparken och runt vackra Rocksjön.

Att Blossom Tainton Lindquist är årets speaker och ambassadör gör det hela än mer inspirerande!



Slår ett slag för Beyonces låt Run the world (Girls)!
Who run the world? Girls! Girls, we run this motha!

tisdag 9 april 2013

Vart jag än går.

Det finns en låt som för mig är väldigt speciell.

Så fort jag hör den börjar jag att le och det där leendet är med mig lång tid efter låtens slut.

Låten spelas ofta i särskilda ögonblick.
Som när jag diskar. Det är redan under låtens första toner som diskvattnet blir lite extra bubbligt.
Eller när jag duschar. Det är då badkaret gungar av danssteg.

Eller som i förmiddags. Precis innan ett viktigt möte, så spelades den i radio. Mitt tunga fokus och något sammanbitna uttryck mildrades och jag kände mig avslappnad och redo. In på mötet med glittriga ögon och superenergi.

Jag förknippar den här låten med ett once-in-a-lifetime-moment. Ett av de finaste ögonblicken jag har med mig.
Det var för ett par månader sedan när jag fick höra den live. Akustiskt och naket. På riktigt. Så äkta. På nära håll. En soffplats bort.
Inte av Stiftelsen.

Men låten är gjord av Stiftelsen.

"Vart jag än går" heter den. Spår 8 på deras album Ljungaverk. Och jag vet att du som läser detta redan kan låttexten, men klicka på länken och lyssna på texten en gång till.
Sådär på nära håll, du vet.

Visst är den fin?

Vardagssnacks.


Pågens produkt Krisprolls (osötat fullkorn) är det nya, heta vardagssnackset.

Sedan årsskiftet har jag haft en himla dålig karaktär gällande att säga nej till Lakrisal och Marabous Drömkrisp.

Nu är det dags för en ny och mer balanserad karaktär: Krisprolls!

Efter jobb är det dags för TRX-pass. Det är riktigt kul och minst lika svettigt. Efter det är det dags att bli dominerad av min personlige tränare, Mr PT! Med glädje!

måndag 8 april 2013

Parkering förbjuden.


Huvudled.

Enligt Wikipedia "en väg vars trafikanter skall ges företräde av trafikanter på anslutande/korsande vägar."
"Parkeringsförbud råder generellt på en huvudled."

Vägen är min. Den personliga träningsvägen.
Jag skall nå hela vägen fram. Framme är jag i juli.

Var så himla taggad över kvällen. 15 minuter powerwalk, 20 minuter träningscykling, 20 minuters cross, 30 minuter CxWorks, 30 minuters styrka (armar/axlar) och 15 minuters powerwalk.

Efter CxWorks-passet fick jag dessutom riktigt bra feedback av instruktören för "min hållning, min kontroll och min starka bål". Så himla glad blev jag och växte ett par decimeter.

Nimis & Arx.


Ladonien har jag i många år besökt frekvent.

Där är en av mina främsta fristäder, oaser och smultronställen.

Lars Vilks är konstnären och fadern till dessa magnifika konstverk.
Bilderna här ovan tog jag år 2009 och just den dagen så befann sig Lars Vilks uppe i det högra Nimis-tornet och bankade lite.

Nimis är mystik. Nimis är trånga gångar upp & ner, små rum och höga torn.
Det består av drivved, plankor och grenar som Lars själv burit ner genom skogen och spikat ihop med hundratusentals spikar.

Arx är urtid. Över hundra ton betong & sten och varje sten har ett eget unikt nummer. Varje nummer symboliserar en sida i en bok om det outsägliga. Det namnlösa. Det obeskrivliga.


Idag är en dag då det känns sådär djupt i magen att det är tid för landning i Ladonien.
Vilken dag som helst nu, när vinden är lite mer ljummen och solen lite mer närgången.
Då är det dags för nya ögonblick av känslor, själafrid, drömmar och livsglädje.

Gör valet du med, häng med och upplev! Check it out here! And here!

40-årig kärlek.

Läste på Expressens nätbilaga om kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth och den 40-åriga kärleken mellan henne och hennes Ulf.

En livslång kärlek. Sann samhörighet. Två livsöden i ett.
Det är något alldeles magiskt, kanske så pass skört att det är okrossbart.
Jag förundrades. Precis som när min väninna Ingrid berättade om sin 40-åriga kärlek till sin Erling. Ingrid sade alltid att "det måste fungera i sängkammaren, men framförallt behövs det verkliga partnerskapet, den djupa vänskapen. Skratten, upplevelserna, kompromisserna."

En kort sammanfattning av artikeln om Lena och Ulf är några av deras finaste tips för hur ett livs kärlek kan bli:


Den fysiska känslan för varandra. Var fysisk med din partner. Kramas och rör varandra.

Prata mycket om allt möjligt och hitta på saker tillsammans.

Överraska varandra, visa uppskattning och uppmärksamma bemärkelsedagarna.


Det är magiskt.
Att läsa om verkliga människors hållbara lycka.
Att möta de där paren ute på stan, till åren komna och hållandes varandras händer.
Att sitta ner med dem och bara lyssna på alla deras minnen, se deras interaktion av blickar och skratt under tiden de gemensamt berättar.

Det måste väl ändå vara livets mening?
Att bli sådär magisk med någon.

Känn magin genom att läsa artikeln (eller bara blunda & lyssna på tillhörande TV-klipp) här!

söndag 7 april 2013

Ödet.

När hjärtat får tala kan ingen ordning återställas.
Och ingenting kan tysta hjärtats slag. Från "Murbruk" till "Ödet" under en och samma timme.
 
"Ödet"
 
Ödet är du.
 
Endast med dig
finns imorgon.

Varje dag med dig
är livets mening.

För ödet,
det är du.



Murbruk.

"Murbruk"

 Avståndstagande
från ingenting
av det där.
Som var allting.
 
 Det där bryts ner 
i tystnad.
 
En dröm
 rasar samman
som gammalt murbruk.

Återställare.

Protein. Långsamma kolhydrater. Energi.
 
Gryta av kycklingbröst, stark röd paprika och fullkorns-lasagnette.

Avocadoröra med creme fraiche (light) , rödlök, isbergssallad, ägg, linfröolja och pressad citron.

 
 
Efter en helg av drömmar, glitter & glamour är det dags att återställa saker & ting i dess rätta ordning.