Hans värld.

För första morgonen på mycket länge möttes jag av detta klarsynta ögonblick.

Kissekatten storsnarkade med tassarna runt den vita nallebjörnen!

Passus är att han oftast på kvällarna vid läggdags, trängs med mig om huvudkudden. Och oftast om morgnarna hittar jag honom snarkandes med halva kroppen under täcket nere vid mina fötter och med ena tassen slappt hängandes över min häl.

"Genom en katts ögon tillhör hela världen dem"
(engelskt ordspråk)

Han är faktiskt det finaste i mitt liv.

När jag dansar loss, spelar lufttrummor och sjunger framför spegeln...så sitter han där och tittar på mig som den bästa lojala publik. När jag lagar mat...så är han den förste att vilja provsmaka. När jag är ledsen...så kryper han upp på mitt bröst, nosar mig i örat och slickar mina tårar.

Och att se honom krama kärleken ur nallebjörnen istället för julbocken...var ett gott ögonblick!

Drottning Natur.

Dagen var riktigt bra och jag har skrattat så hjärtligt.

Sådär från djupet, när tårarna flödar och magen krampar och du inte kan prata och nästan får andnöd.
Kollegorna ger verkligen det där mervärdet under vardagens flesta timmar.

I kombo med det helt underbara solskenet när jobbdagen var över, så tog jag en avstickare till en plats som är mig väldigt speciell.

Det var ett ögonblick i juli 2005.
Här på gräsplätten, precis intill bryggan, låg jag på mage med benen i vädret och blickade ut över ån.
Känslan överöste mig. Den känslan.

Det ögonblicket blev:


"Bubblor"

Jag känner
bubblande glädje
som får kroppen att lätta

Någonstans
mellan gammalt och nytt är jag nu

Porlande åar
sköljer mig ren
och jag förflyttas i tid och rum

Jag andas in solen
och drömmar blir så mycket mer
än tillfälliga lyckorus

Drömmarna är alla de platser
av bubblande glädje
där jag möter dig om och om igen

Och kanske är det just nu som jag för första gången uppskattar det tidlösa ögonblicket av denna oerhört mäktiga naturens skönhet.

Underbara rutiner.

Finally back to basic!

Gamla, invanda rutiner. Vardag. A till Ö. Utan undantag.

Från att ha degat hemma i mörker och tristess, mumsat Marabou Drömkrisp och tragiskt nog följt The American Dream: nämligen The Real Housewives of Atlanta, The Bold & The Beautiful (sv: Glamour) och Days of our Lives (sv: Våra bästa år).

Jodå så att....det går snabbt utför!

Jag saknar den fysiska rörelsen; den härliga powerwalken, 8 kilos-hantlarna, corefokusen, pulsen, mjölksyran, blodsmaken i munnen, svetten rinnande längs svanken...

Längtar, längtar, längtar!

Mr PT, har peppat mig med ett stretchingprogram för veckan framöver. Tack D!

Det här med att äta, ordentligt och korrekt....rensade kyl & skafferi innan klockan slog 05.30...och dagens kostschema består av:

Havregrynsgröt med linfrön & granatäpple

Omega 3 & Päron

Fullkornsknäcke med kvarg & avocado
Bönröra med kvarg & rivna morötter
Och massor av vatten, minst en och en halv liter!

Let´s go!

Perfekta tårar.

Vanligtvis förknippar jag tårar med svaghet.
Kanske för att jag kopplar tårar till specifika känslor och dem till specifika minnen och dem till specifika individer som försakat mitt hjärta och gjort de där tårarna till fibrer åt plågan?

Men under den gångna veckan har två kvinnor givit mig två nya dimensioner av tårar.

Debra, den härdade frun till Ray i Everybody loves Raymond.
I avsnittet är Ray väldigt bekymrad över varför Debra grät som hon gjorde.
Poäng: Debra försöker förklara att hon helt enkelt kände för det. "I like doing it!" "And I just felt like doing it, right there and right then!"
Gråta alltså.

Anneli, sköterskan på Memira i Helsingborg
Jag sätter mig upp på britsen och Dr Nils frågar mig vad klockan är.
Där borta på väggen, bakom honom, visar klockan två minuter över halv elva.
"Två minuter över halv elva!", svarar jag. "Jaaa! Klockan är två minuter över halv!" säger jag chockat och tårarna börjar rinna längs kinderna.
"Oj, får jag lov att gråta?" frågar jag oroligt.
"Jadå", säger Anneli. "Det är jättebra att du gråter, för då fuktas ögonen och så kommer det kännas mycket mer behagligt för dig nu efter operationen!"

Idag är en perfekt dag att fälla tårar. Att gråta. Att känna. Att fukta ögonen.
Och det till Strövtåg i hembygden. Framfört av Mando Diao när de besökte Skavlan.
Melodin. Konsten. Perfektionen. Tonerna. Orden. Känslan. Magin.

Hjärterum.

Var på återbesök hos Memira idag.

Sedan ingreppet har jag haft en känsla av att synen nu är mycket bättre än de starkaste av glasögon jag haft.
Malin bekräftade detta för mig! Och dessutom ansåg hon att det är sällsynt att se såhär bra direkt efter ingreppet! Upp till 50% bättre än med glasögonens finjusteringar!

Hade med mig en superfin vinröd orkidée till Memiras fantastiska medarbetare:



Till Jon som med sitt pedagiska förhållningssätt gav mig det bästa första intrycket och som kom fram till att jag var en "utmärkt kandidat med tjocka, fina hornhinnor"!
Till Malin som med sin avslappnade aura under för- och efterkontrollen gjorde mig supertaggad!
Till Nils som med sin expertis och magiska fingertoppskänsla gav mig en ny värld!
Till Anneli som med unika förmåga att göra min upplevelse till den bästa även höll min hand och påminde mig att andas med magen!
Och slutligen till Eva som fick mig att känna mig särskilt speciell! Hon äger en bit av mitt hjärta.

Tack till er - för känslan ni givit mig!
Och för att ni värnat om det mest unika jag har!

Vickande tår.

Vaknade kl 05.20.
Nyvaken började jag som alla andra morgnar att famla efter glasögonen....vart är de?

I samma sekund toklog jag för mig själv då jag i detalj fick syn på hur jag vickade mina tår till rytmen av Led Zeppelins Kashmir (har denna fantastiska låt som alarmsignal).

Det var sannerligen ett av de där magnifika ögonblicken i mitt liv som i evighet finns med mig!

Kristallklart Memira.

Nu är jag i mål. Nu har jag gjort det.

"Skänk dina glasögon till barnen i Afrika - för du kommer aldrig mer att använda dem!" sade Anneli, sköterska på Memira, med härligt leende och ståndaktigt tonfall.

Om än fortfarande i ofattbarhetens töcken så lade jag ifrån mig brillorna, vände mig om och blickade ut i väntrummet och urskiljde tydligt att det låg en grön bläckpenna på bordet.

25 år med glasögon. 20 år med kontaktlinser. 3 minuter med färgglada laserstrålar.
Och nu: en framtid med odefinierat slut i en kristallklar värld.

Och jag har Memira i Helsingborg att tacka!

Klicka in på www.memira.se för att ta reda på om du är en lämplig kandidat för en laseroperation!