Sockersött finbesök.

Jag hörde det där ljudet just som jag gick mot dörren.
Det där helt fantastiska ljudet. Det som jag drömt om att få höra här.

Skrattet från ett barn.

Jag blev så glad.

När jag kom in i hallen så såg jag ett par vita pyttesmå sandaler på goseknubbiga ben längst upp i trappan. Jag frågade med ett stort leende om en prinsessa kommit på besök.

Då satte hon sig på trappsteget och lutade huvudet på sned med sitt långa möra hår i ett rufs.
Med det största leendet i bygden och söta små mjölktänder, tittade hon lyckligt på mig och utbrast:
"Det är jag! Prinsessa, tack!"

Jag hade fått sockersött finbesök. Av prinsessan Amy.


Hon hade alldeles själv tagit på sig sandalerna idag.

Därför gick hon lite klumpigt, men när hennes mamma ville sätta rätt sandal på rätt fot så skrek hon:
"Nej! Inte! Ska va såhär!"





En hel spann med leksaker hade hon med sig.

Hästen här hade hon "badat" i en hink vit färg några gånger.

Och lika många gånger hade hon skrattat sådär gulligt, med sina små mjölktänder, när jag gnuggade bort färg från hennes armar.




Så när jag senare hittade ett minnesvärt tecken på att ett barn för allra första gången sprungit runt vid Drömmars slott, kändes det sådär i livmodern igen.