onsdag 10 juli 2013

Komplimanger i superlativ.

Det här med komplimanger i superlativ.

Jag blev så glad. På något sätt kom de väldigt lägligt. Jag behövde höra, sanning eller ej.

Människorna jag gjorde affär med igår, var himla goa. Vi stod där i kvällsolen och socialiserade på rätt hög nivå. Och jag gillar sådana möten. Det ger mig laddning, en typ av uppvägning av den tysta ensamheten jag ofta är i.

Och jag fick komplimanger av dessa människor. Och då hade jag ju redan betalat för grejen.
Det tyckte att jag är ett "otroligt härligt energiknippe" och att jag har en "väldigt stark och positiv utstrålning".

Och av en bekant fick jag en komplimang som jag aldrig tidigare fått.

Att jag är en sagas kvinna, "Honan av drakar". En stark, självständig, beskyddande, nyfiken kvinna som vill lära sig göra nya saker och kunna klara av dem själv utan hjälp.

Honan av drakar? Klingade till en början, helt ärligt, väldigt lite komplimang. Och ganska mycket mer obstinat surkärring, faktiskt.

Men från landet som uttrycket kommer ifrån, så betyder "Honan av drakar" något exceptionellt bra.
Så jag tar seden från utlandet och tackar innerligt.

..
Komplimanger. Beröm. Fina ord från omgivningen.
Oavsett hur god självkänsla jag besitter, så blir ögonblicket ovärderligt av en komplimang.

Därför tar jag fram ego-filen i mitt inres arkivskåp och puttar in dagens komplimanger i superlativ.

Bär dem med mig i dagarna som kommer och tra fram dem i sinnena för att påminna mig själv. När det behövs.

Inga kommentarer: