Det är avgjort.Det kortaste strået är draget. Tärningen är kastad. Lagt kort ligger. Sista spiken är slagen.
Men jag var inte den som slog i den.
Jag kunde inte påverka. Jag kunde ingenting annat göra än att stå där och titta upp, mot maktens präktiga pekfinger.
Någon annan har bestämt att jag inte får titta ut.
Det enda jag kunde bestämma var att titta in.
En sista gång. Och ta farväl.
Över drömmen som inte blev mer än just en dröm.
Med böjt huvud, sorgset leende och
en hand på falurött önskar jag verklighet
av de vackraste drömmars åt den lycklige.
Lämnar önskan åt ängeln i köket.
Maktlösheten är just nu icke greppbar.
Ett frågande ögonblick från förr: För drömmars slott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar